Hur fördela jobben?

Julkaistu:

Arbetsmarknaden är i obalans. De långtidsarbetslösas medan duktiga och samvetsgranna människor sjukskrivs till följd av för mycket eller psykiskt ansträngande arbete. Dessutom ökar byråkratin på många håll, trots växande resultatmedvetenhet och pappersarbetets automatisering.

Då jag ser på dem jag varit med och utbilda, kan jag inte annat än vara lycklig över den slump som slängt mig till den position och det yrke jag sedan länge haft. Jag har både regelbundna och flexibla arbetstider. Jag kan prioritera familjen och vännerna framom arbetet, utan samvetskval eller en känsla att jag missköter mitt arbete. Jag upplever nästan aldrig stress vare sig med arbetet eller med förmännen. Och framförallt har jag har ett jobb, ett tämligen säkert sådant dessutom. Lönen är ju vad den är, men flexibiliteten tillåter att familjen har två försörjare. Och så kan man ju extraknäcka. Skriva kolumner exempelvis. Lönen är dessutom inte så tokig om man beaktar semestermöjligheten.

Människorna i ekorrhjulet har det inte lika bra. Det kan inte vara meningen att trettioåringar skall tala om att pensionera sig. Samla mycket pengar fort och sedan hoppa av. Av förekommen anledning känner jag många unga bankirer, och bland dem är sådana tankar vanliga. För jurister och konsulter skulle kvartalskapitalism vara lyx, men deras resultat tickar handgripligen varje dag. Även många av affärsmännen inom industri och handel lever ett ganska ensidigt och jäktigt liv, ofta framtvingat av ett hundratal resedagar per år.

Många upplever att de försummar familjen, vilket de försöker köpa sig ur med sina höga inkomster. De kan antingen försöka ta det lugnare, eller sikta på att ta igen skadan med barnbarnen, förutsatt att barnen inte brutit kontakten före det. Och hoppas på att hälsan håller.

Varför finns det ingen medelväg: lägre än skyhög lön och mindre jobb. Är det individen eller arbetet som omöjliggör en jämnare fördelning av arbetet? Min egen gissning är att det handlar om individens oförmåga att verkligen prioritera, och organisera sitt arbete. Det är ovanligt att unga ambitiösa människor skulle kunna och villa dela med sig av arbetet och informationen och kontakterna. I stället samlar de på sig för många projekt, pantar på information och strävar efter att göra sig oumbärliga i sin kamp om befordran. Och så sitter de där med för mycket jobb och för få att dela det med.

För företagen blir det också problem. Lönen för de oumbärliga måste höjas, och dessutom ökar problemen ifall dessa ändå slutar. Ett ytterligare problem är att samma individer som inte kunnat organisera sitt eget jobb förr eller senare blir förmän. En förmans jobb är att delegera, just det som dessa inte klarar av. De kan nog delegera enskilda arbetsuppgifter, men inte ansvar. De vill hålla i alla trådar, vilket leder till problem. Organisationen går på tomgång och kreativiteten minskar, då ingen ges ansvar och incitament att skapa själv.

Ur arbetsgivarens synvinkel skulle en jämnare fördelning av arbete, ansvar och nödvändig information vara klart bättre.

Ett annat stort problem är förknippat med att arbetsresultat och produktivitet är svårt att mäta. Då kommer arbetstagarna att tävla om förmannens gunst genom att komma tidigast på jobb och gå senast. Det förväxlas lätt med graden av engagemang. Karriärtävlingen kräver dessutom att man måste vara på jobb minst lika länge som den konkurrerande kollegan, helt enkelt för att hålla sig informerad, och se till att kollegan inte förtalar en eller försöker stjäla äran av det man gjort. Arbetsdagen blir lång men ineffektiv. Arbetet förfaller till en skönhetstävling med klara drag av korruption och fiffel.

Beteendet är vansinnigt, men alltför vanligt. Både effektiviteten och arbetsklimatet skulle förbättras ifall arbetstagaren bestämmer sig för att begränsa arbetstiden till åtta timmar dagligen fem dagar i veckan. Undantag tillåts, men de skall alltså vara undantag. Förmannen föregår med gott exempel, och den bättre hälften står på sin och barnens kant. Man kan göra karriär och ha ett liv utanför jobbet.

För ungefär femton år sedan skedde en brytning beträffande organisering av arbete och spelregler främst inom näringslivet, men även i andra sektorer. Koordineringsmodellen ersattes med konkurrens- och resultatmodellen. Förändringen har utan tvekan medfört billigare tjänster och varor, dvs. ökad produktivitet. Nu borde vi fundera på hur vi skall handskas med modellen för att förbättra livskvaliteten. Arbetslösheten borde fås ned och arbetets gyllene bur nedmonteras. Jobbet borde fördelas jämnare, dock främst genom reviderade värderingar och uppfattningar om arbete och samarbete snarare än med lagstiftning och arbetsmarknadsavtal.

Kommentit

    Näytä lisää

    Näitä luetaan!
    1. 1

      Työttömyystuki yli 8 600 e/kk – ”Heitä on muutama Suomessa”

    2. 2

      Vuorolisiä jopa 1 460 €/kk – näissä ammateissa tienataan eniten lisillä

    3. 3

      42 000 euron sakot saanut Ilpo Kokkila: ”Suomalainen sakotussysteemi on räikein esimerkki aikansa eläneestä maailmasta”

    4. 4

      Työpaikan ”pakkohaku” kostautui Kirsille, 41 – unelmatöihin ei ollut enää asiaa

    5. 5

      3 perhettä kiisteli homepommista, keskimmäinen joutui maksajaksi – ”Tuomioiden takana on paljon inhimillistä kärsimystä”

    6. 6

      Kuusi Persianlahden maata ottaa käyttöön 5 prosentin arvonlisäveron – syynä öljyn hinnan lasku

    7. 7

      Mikko Kuitunen halusi perustaa firman, jonne ei potuta mennä töihin – ”Suomessa esiintyy liikaa vääränlaista vallanhimoa”

    8. 8

      Tekoäly Alicia on istunut vuoden Tiedon johtoryhmässä – ”Lyö faktat pöytään ja sanoo, että sinä olet väärässä”

    9. 9

      Ex-johtaja tienasi 180 000 euroa vuodessa: kutsuttiin palkattomaan työkokeiluun – "Ehdotetaan jotain kärrypojan hommia"

    10. 10

      Kommentti: Pitäisikö ”työn välttelijöiltä” viedä tuet? Ei mitään hyötyä

    11. Näytä lisää
    1. 1

      Vuorolisiä jopa 1 460 €/kk – näissä ammateissa tienataan eniten lisillä

    2. 2

      Työttömyystuki yli 8 600 e/kk – ”Heitä on muutama Suomessa”

    3. 3

      Kommentti: Pitäisikö ”työn välttelijöiltä” viedä tuet? Ei mitään hyötyä

    4. 4

      3 perhettä kiisteli homepommista, keskimmäinen joutui maksajaksi – ”Tuomioiden takana on paljon inhimillistä kärsimystä”

    5. 5

      Työpaikan ”pakkohaku” kostautui Kirsille, 41 – unelmatöihin ei ollut enää asiaa

    6. 6

      42 000 euron sakot saanut Ilpo Kokkila: ”Suomalainen sakotussysteemi on räikein esimerkki aikansa eläneestä maailmasta”

    7. 7

      Mikko Kuitunen halusi perustaa firman, jonne ei potuta mennä töihin – ”Suomessa esiintyy liikaa vääränlaista vallanhimoa”

    8. 8

      Kuusi Persianlahden maata ottaa käyttöön 5 prosentin arvonlisäveron – syynä öljyn hinnan lasku

    9. 9

      Metson tulos heikkeni yllättäen – tilauksissa selvä kasvu

    10. 10

      K-kauppias kiistää olevansa välinpitämätön

    11. Näytä lisää
    1. 1

      Mies maksoi 75,50 euron laskua käteisellä pankissa ja yllättyi – pankin mukaan tasarahalla ei kannata maksaa

    2. 2

      Olli Turusella, 33, on yli 30 sijoitusasuntoa ja velkaa yli miljoona euroa

    3. 3

      Työpaikan ”pakkohaku” kostautui Kirsille, 41 – unelmatöihin ei ollut enää asiaa

    4. 4

      Vuorolisiä jopa 1 460 €/kk – näissä ammateissa tienataan eniten lisillä

    5. 5

      Ex-johtaja tienasi 180 000 euroa vuodessa: kutsuttiin palkattomaan työkokeiluun – "Ehdotetaan jotain kärrypojan hommia"

    6. 6

      Uutuuskirja: Kirsti Paakkasen omaisuus Suomen lapsille – ”Suomi on palvellut minua hienosti”

    7. 7

      Asunto odottaa ostajaa jopa kaksi vuotta – katso, miten pitkään asuntoa myydään eri paikkakunnilla

    8. 8

      42 000 euron sakot saanut Ilpo Kokkila: ”Suomalainen sakotussysteemi on räikein esimerkki aikansa eläneestä maailmasta”

    9. 9

      Työttömyystuki yli 8 600 e/kk – ”Heitä on muutama Suomessa”

    10. 10

      Joukko lääkäreitä ei uskalla paljastaa sivutyötään – poikii jopa vihapostia

    11. Näytä lisää