200308061 - Taloussanomat - Ilta-Sanomat

Förväntningar

Julkaistu: 31.7.2003 15:20

En dag, när jag inte hade annat att göra, bläddrade jag i Hannes Almarks och Rolf Saxéns Ruotsinkielen alkeis- ja lukukirja työväen opistoja, kauppakouluja sekä itseopiskelua varten (Otava). Den gavs ut 1928 och hade 1945 nått sin fjärde upplaga.

I den står det att bilkungen Henry Ford skulle brista ut i gapskratt om han såg ett vanligt kök på landsbygden i Finland.

För det första var köket stort som en sal. För det andra var det långt från köket till källaren, vedlidret och matboden. Det innebar att husfrun tvingades gå, gå och gå. Med stegräknare hade man kommit fram till att hon gick en mil om dagen.

Bokens text är ett bidrag av Alfhild Holmberg i Åbo Underrättelser när 1900-talet var ganska ungt. Hon var hustru till bladets chefredaktör Einar Holmberg och kallades Urkvinnan eftersom hon redigerade en spalt som hette Urkvinnans värld.

Nu skrev hon att det måste bli ett slut på kvinnans promenerande. Allt måste finnas under ett tak och den dag skulle komma när alla hade elspis.

Elspisen kunde hålla köket varmt dygnet om. Med elkraften kunde man få mycket annat: dammsugare, degknådare, köttkvarn, vridmaskin, tvättmaskin, knivskurare, stryklod, kaffekokare. (Hon glömde kylskåpet, men det är som bekant inte lätt att spå om framtiden.)

Allt detta skulle ge tid för nyttigare sysselsättningar. I väntan på detta gällde det att påverka allmänna opinionen i rätt riktning.

Med sitt inlägg föregrep kom femtio- och sextiotalens sociologiska och ekonomiska undersökningar om det nationalekonomiska slöseri, som låg i att kvinnan på landet slet ut sig i förtid. Finlands bank kallade in en ekonom från Sverige som i en bok påpekade detta.

Ford hade uppfunnit det löpande bandet och blivit rik på det. En amerikan som 1903 lånade 2 500 dollar och köpte Fordaktier för dem köptes 1915 ut av bilkungen för 30 miljoner dollar. Sånt visste alla skolbarn förr.

– Genom att gå gör man inga bilar, sade Ford och Urkvinnan citerade honom med välbehag.

Ford gick 5,4 miljarder dollar back 2001 och sparkade sin vd Jacques Nasser. Grundarens sonsonsson William Clay Ford tog över. Företaget fyllde hundra i år. Den totala europeiska bilförsäljningen sjunker med tio procent. I USA har branschen en överkapacitet på tjugo procent.

Facktidskrifter spekulerar i vilka bolag som skall finnas kvar på tiotalet i bilstaden Detroit.

Förväntningarna har skruvats ner sedan hans bilkungliga majestät skämtade om att köparen får en Ford i vilken färg som helst bara den är svart.

Det skrivs i våra dagar många dikter som prisar det gamla köket. Det sägs ha gett de handgripliga sysselsättningar som skapar lycka i livet. Den fritid snabbmaten och dagens kök skapat används bara till långa slötittande timmar framför teven.

Framtiden blev inte som Ford och Urkvinnan tänkte sig. Deras förväntningar slog inte in.

Framstegsoptimismen har ersatts av tvivel, cynism och en växande civilisationskritik. Låt oss ändå inte bli reaktionära, klaga över att klockan inte går att vrida tillbaka och tro att människan förr var lyckligare och skrattade mer. Fast det är svårt att komma förbi att hon hade en ljusare framtidstro.

Tuoreimmat osastosta