20010237 - Taloussanomat - Ilta-Sanomat

Ja, men

Julkaistu: 29.10.2001 0:14

Det talas i dessa dagar mycket om att man inte skall göra jämförelser. Man skall inte jämföra terrordåden i USA med USA:s politik i Mellanöstern.

Det är omoraliskt att säga att terrorattackerna visserligen innebär en dyster vändpunkt i mänsklighetens historia, men att man samtidigt måste komma ihåg att den amerikanska inställningen i Mellanöstern varit provocerande.

Ett sådant ja, men -resonemang är orienteringslöst.

Terrorister är brottslingar som bör ställas inför rätta. Skyddas de av en stat måste den staten räkna med att bli angripen militärt.

Man kan inte relativisera problematiken genom att säga att World Trade Center-tragedin provocerades fram av amerikanerna. Det är att göra offret till sin egen bödel. Tusentals människor som fått sätta livet till skulle egentligen ha sig själva att skylla eftersom de inte mäklat fred i Mellanöstern.

Den stora koalitionen mot terrorismen visar att världen äntligen förstått att alla staters säkerhet kräver skydd mot terroristers nätverkskrig. Det är möjligt att människans liv bara är ett förspel till evigheten, men sprider sig nätverkskrigen blir detta förspel ett helvete. Sen kan man ha synpunkter på amerikanernas sätt att föra krig i Afghanistan, Rysslands roll i Tjetjenien, den stora koalitionen, kriminallagstiftningen eller för den delen den palestinska frågan i Mellanöstern.

Det kommer alltid att finnas människor som är villiga att offra sitt eget och andras liv i terrordåd. Det måste man räkna med. Men man kan inte försvara detta med att också stater utöver våld, att det finns vad en del kallar en statsterrorism.

I den stora koalitionen ingår stater som tyranniserar sina egna medborgare och provocerar grannar. Den finns inte till för att slå vakt om mänskliga rättigheter sådana de universellt uttrycks i FN-stadgan. Den finns till bara för en sak, att komma till rätta med nätverkskrig där fienden är osynlig tills han slår till.

Det går att säga att bara man löser de underliggande sociala spänningarna, tacklar fördomar, våldstraditioner och förtryckande föreställningar, så eliminerar man samtidigt alla nätverkskrig. Men det är meningslöst att säga det därför att världen inte ser ut på det sättet. Det kommer alltid att finnas problem som väntar på sin lösning och orättvisor att rätta till.

Ett ja, men -resonemang finns till för att uttrycka en sund skepsis, för att markera en distans eller visa att allt ändå hänger ihop här i världen. Men det kan också föra tankarna vilse så man tappar orienteringen.

På 1700-talet sade upplysningsfilosoferna att den mänskliga gemenskapen ligger i förnuftet. Oberoende av härstamning, religion eller social position har människan en förmåga att tänka kritiskt.

Det visar att i grunden är alla människor lika. Om människorna innerst inne är ense om vad som är förnuftigt är också rättvisan universell.

Terrorbekämpningen skall bygga på den synen, inte på masshysteri, hämndbegär eller Vilda Västern inom oss. Så mycket står nu på spel att man kan tala om en historisk vändpunkt.

Birger Thölix är f.d. chefredaktör för

Vasabladet.

Tuoreimmat osastosta