1999011945 - Taloussanomat - Ilta-Sanomat

Utvecklingens gång

Julkaistu: 17.12.1999 0:00

Efter den gemensamma marknaden och den gemensamma valutan kommer en gemensam försvarsidentitet. Det är lika säkert som att Europa till slut accepterar den genmanipulerade maten.

För all del, ingendera är önskvärd. Men det finns en förutbestämbarhet som man måste beakta.

Världshistorien känner inte till ett enda fall där en överstatlig makt, som fungerar enligt musketörprincipen en för alla och alla för en, skulle ha varit utan egen militär.

Man kan kalla militären vad man vill, fredsbevarare, fredsframkallande eller fredsframtvingande. Det ändrar inte på saken.

I längden kan ett Europa med självrespekt inte vara underställt en amerikansk Nato-kommendör. Oberoende av hur reglerna är utformade (de går ut på gemensamma beslut) tar kommendören i sista hand sina order av den amerikanska presidenten.

Militäralliansen Nato kan ha två fientligt inställda medlemmar som Grekland och Turkiet. EU kan inte ha det, också om det finns naturliga grupperingar utgående från geografi, religion, kultur eller språk. Nordeuropa har andra prioriteringar än Medelhavsländerna. Det förra fruktar dessutom för en massinvandring från ett Ryssland i kaos. För Medelhavsländerna är Nordafrika och Mellanöstern problematiska närområden.

Europa behöver inga extra hotbilder. Med folkmord i Ryssland och sönderfall på många håll är situationen tillräckligt tragisk ändå.

USA behöver efter det kalla en ny hotbild för att främja sin avancerade försvarsteknologi. Vi vet redan vilket hot som anses reellt och kräver en ny sköld.

Det är långdistansrobotar från Nordkorea, Iran och Irak. De tre länderna kommer inom kort att ha sådana robotar. De kommer att förse dem med kärnstridsspetsar eller biologiska och kemiska gifter.

Om femton år är hela det militära landskapet ett annat än vad det är i dag, säger amerikanerna.

Amerikanerna vill att europeerna skall vara med och bygga ett försvar mot det nya hotet. Men europeerna kommer att vara fullt upptagna med att släcka bränder i sin egen världsdel.

Också om man skulle låta dem blossa upp och självdö till priset av mänskliga tragedier hjärnan vägrar registrera kräver självrespekten en egen försvarsidentitet.

Så till den genmanipulerade eller modifierade maten.

EU kan naturligtvis fortsätta att säga att lantbruk handlar om så mycket annat än frihandel. Lantbruk är miljövård och livsmedelskontroll. Vi ser det i dag när Frankrike trotsar EUs direktiv och vägrar godta biffar från galenkosjukans England. EUs ståndpunkt dikteras av WTOs regelbok.

Men marknadsekonomins första regel är: Förnya dig eller försvinn. Det gäller också i lantbruket.

Man kan tala med vilken kylig växt- och djurförädlare som helst. Han kommer att bekräfta att den genetiska anpassningen i sig inte är något nytt i lantbruket och knappast någonsin har setts som ett miljöhot. Vad som är nytt är att enskilda företag skall kunna copyrighta sina genmanipulationer. Det är lantbrukets beroende av multinationella bolag striden gäller.

Både när det gäller försvaret och lantbruket hoppas man att de förändringar en del kallar utveckling kunde stoppa upp. Vi behöver inte fler krig och vi behöver inte genmanipulerad mat. Det kan räcka med de krig vi haft och den förädling som genomförts. Tyvärr är inte goda avsikter och ädla intentioner hårdvaluta.

Tuoreimmat osastosta